Tranqulio
Mal Pais, Costa Rica
Kort uppdatering pa vad som hande i andra delar av Costa Rica nar herrana Nordin och Wiklander lekte med sjostjarnor och drack Rom i Karibien.
Nar mina kara reskumpaner drog till Panama bidade jag min tid med att fundera over skolan och ta det lungt i San Jose fram tills annat, sötare, resesallskap anlande fran Kalifornien. Jag och min van Kristina reste sen hit till vastkusten for att lapa sol och upptackte da det harliga stalle vi bor pa nu Mal Pais. Det hanns ocksa med en tur till den vackra molnskogen i Monte Verde och bergsbyn Santa Elena. Skogen var kusligt vacker och bade sengangare, den beromda Quetzalen (en fin fagel) samt mycket annat hann vi se under var treking mycket tack vare var duktiga guide Maria. I Santa Elena besökte vi aven -frog pond-, -serpenterium-
(Av nan javla anledning klipptes mitt langa poetiska inlagg om vart liv har av har och jag far forsoka att i skriva om mitt verk)
Just det ja vi besokte aven - Insectos de Mundos- och fick pa alla dessa stallen se Costa Ricas lite mer manniskoskygga invanare. Nu har Kristina tyvarr akt hem till San Fransisco och jag slot upp med Lasse och Linus i den fula staden Jaco for att sedan ta oss hit efter diverse bradkop.
Man kan val saga att vi har fastnat har pa denna avlagsna och underbart vackra strand. Vi bor pa ett skont hostel som verkligen lever upp till sitt namn Tranquilo. Imorse var jag pa vattnet 06:30 med min van Anton och sag hur stora, tubiga, farliga men vackra vagor rullade in. Var min basta surfsession hittills trots att bradan fick laga for andra gangen efterat. Varje morgon kakar vi oss ocksa matta pa bananpannkakor och sen brukar man latt hamna i nagon a vde 21 hangmattorna som lagligt finns nara till hands. Pa kvallarna tittar alla pa den varje dag perfekta "pacific sunset " antingen fran stranden eller guppandes pa bradan ute i havet. Livet har ar enkelt och skont och resten av varlden kanns valdigt langt borta.
Kramar till er darhemma
Nar mina kara reskumpaner drog till Panama bidade jag min tid med att fundera over skolan och ta det lungt i San Jose fram tills annat, sötare, resesallskap anlande fran Kalifornien. Jag och min van Kristina reste sen hit till vastkusten for att lapa sol och upptackte da det harliga stalle vi bor pa nu Mal Pais. Det hanns ocksa med en tur till den vackra molnskogen i Monte Verde och bergsbyn Santa Elena. Skogen var kusligt vacker och bade sengangare, den beromda Quetzalen (en fin fagel) samt mycket annat hann vi se under var treking mycket tack vare var duktiga guide Maria. I Santa Elena besökte vi aven -frog pond-, -serpenterium-
(Av nan javla anledning klipptes mitt langa poetiska inlagg om vart liv har av har och jag far forsoka att i skriva om mitt verk)
Just det ja vi besokte aven - Insectos de Mundos- och fick pa alla dessa stallen se Costa Ricas lite mer manniskoskygga invanare. Nu har Kristina tyvarr akt hem till San Fransisco och jag slot upp med Lasse och Linus i den fula staden Jaco for att sedan ta oss hit efter diverse bradkop.
Man kan val saga att vi har fastnat har pa denna avlagsna och underbart vackra strand. Vi bor pa ett skont hostel som verkligen lever upp till sitt namn Tranquilo. Imorse var jag pa vattnet 06:30 med min van Anton och sag hur stora, tubiga, farliga men vackra vagor rullade in. Var min basta surfsession hittills trots att bradan fick laga for andra gangen efterat. Varje morgon kakar vi oss ocksa matta pa bananpannkakor och sen brukar man latt hamna i nagon a vde 21 hangmattorna som lagligt finns nara till hands. Pa kvallarna tittar alla pa den varje dag perfekta "pacific sunset " antingen fran stranden eller guppandes pa bradan ute i havet. Livet har ar enkelt och skont och resten av varlden kanns valdigt langt borta.
Kramar till er darhemma