Vattenfall, vulkaner och små små sköldpaddor
San Juan del Sur, Nicaragua
Andra och sista veckan i Mal Pais var ganska lik den första. Gustav surfade en massa, Lars och jag försökte med blandat resultat. Vi träffade Ylva från Falun och hennes amerikanske reskamrat Carlos, trevliga prickar som vi hängde en hel del med. Jag, Lars och de två drog till grannbyn Montezuma en dag och hoppade från vattenfall, 10 och 12 meter upp ungefär. Skoj skoj, men Lars lyckades slå ut flisor på några tänder när han landade i vattnet. Tur att han har tandläkare i familjen.
Vi åt en himla god sushimiddag en kväll, jag och Lars delade på en 20-bitarsrätt som vi tänkte skulle bli lagom mycket. Tyvärr var bitarnas storlek ospecificerade så ett helt gäng av de 20 var små encentimetersrullar, knappt ens en munsbit. Det var väldigt gott, om än inte så mättande. Gustav tog en tiobitars tallrik själv med betydligt större bitar, så han kunde i alla fall äta sig mätt. Kvällen fortsatte med en lyckad omgång av ölspelet följt av utgång till ett av traktens få uteställen.
Klockan 0530 en onsdagmorgon lämnade vi lugnet i Mal Pais för att fortsätta vår resa norrut. Med otroligt vältajmade bussbyten lyckades vi ta oss till San Juan del Sur i södra Nicaragua. Lasse hade lite problem i gränsövergången för hans pass hade gått sönder. Jag och Gustav fick våra stämplar medan Lasse var tvungen att gå och limma ihop sitt pass och tjata lite för att få en inresestämpel. Han har beställt ett nytt på ambassaden, så vi hoppas han får det snart.
Dagarna i San Juan del Sur spenderade Lars, Gustav och en Simon, en britt vi hittade på gatan första dagen, på olika stränder surfandes medan jag stannade i stan och försökte kurera min förkylning. På kvällarna blev det Sunset Beer och god mat. En kväll slog vi på stort och åt hummer med vitlök. Två och en halv hummerstjärt var. Riktigt fint.
Det var dags att dela upp oss lite igen, så jag, Gustav och Simon åkte tillsammans till Isla de Ometepe. Denna fantasi-ö består av två vulkaner som skjuter upp ur Nicaraguasjön, centralamerikas största sjö, och är en mäktig syn. Samma eftermiddag vi anlände på ön besökte vi nationalparken Charco Verde, resan dit blev en tätpackad upplevelse i en gammal amerikansk skolbuss. När vi klev på kom vi knappt innanför dörren, vi trodde det var fullt, men de fortsatte trycka in folk så vi till slut stod mitt i bussen. Det blev en fin promenad i parken med några vrålapor och en avslutande Sunset Beer.
Vi bestämde oss för att bestiga den högre av öns två vulkaner, Volcán Concepcion, 1610 meter hög. Tyvärr går inga turer upp på toppen sedan några år. Vulkanen anses för aktiv för det och gaserna där uppe kan vara farliga. Efter några timmars vandring genom djungeln, där vi lyckades se en skorpion och en del apor (Howlers igen), kom vi upp över trädgränsen och möttes av en helt underbar utsikt. Vi fikade lite på 1000 meters höjd innan vi klättrade upp en bit till. Guiden Javier sa att vi var uppe på typ 13-1400 meter ungefär, då hade det blivit ganska brant, allt gräs hade bytts ut mot vulkaniska stenar och svaveldoft började blandas in i den annars friska brisen. Efter några timmar uppe på vulkanen skingrades molntäcket kring toppen så vi kunde se hela vulkanen ovanför oss. De följande dagarna var väldigt molniga, så vi prickade verkligen in rätt dag för vulkanturen. Efter den kraftansträngningen tog vi det bara lugnt och vilade upp oss innan vi återvände till San Juan igår för att fira påskhelgen. San Juan är den populäraste orten att fira påsk i i hela Nicaragua, så nu är stan helt proppfull av nicaraguaner som festar hela nätterna.
Istället för att festa igår åkte vi på en nattlig sköldpaddsexpedition. Vi besökte reservatet La Flor, där olika sorters sköldpaddor kommer och lägger sina ägg i stranden. Tyvärr såg vi ingen äggläggning, men väl en hel massa små söta sködpaddsungar som först kämpade sig upp genom sanden och sen kravlade ut mot havet. En inte helt lätt uppgift med krabbhål att ramla ner i och vågor som bryter. Det var i alla fall en helt fantastisk syn som vi är väldigt glada att ha tajmat in.
Nu ska vi snart iväg och testa vågorna igen. Jag hoppas det går bättre för mig den här gången...
Vi åt en himla god sushimiddag en kväll, jag och Lars delade på en 20-bitarsrätt som vi tänkte skulle bli lagom mycket. Tyvärr var bitarnas storlek ospecificerade så ett helt gäng av de 20 var små encentimetersrullar, knappt ens en munsbit. Det var väldigt gott, om än inte så mättande. Gustav tog en tiobitars tallrik själv med betydligt större bitar, så han kunde i alla fall äta sig mätt. Kvällen fortsatte med en lyckad omgång av ölspelet följt av utgång till ett av traktens få uteställen.
Klockan 0530 en onsdagmorgon lämnade vi lugnet i Mal Pais för att fortsätta vår resa norrut. Med otroligt vältajmade bussbyten lyckades vi ta oss till San Juan del Sur i södra Nicaragua. Lasse hade lite problem i gränsövergången för hans pass hade gått sönder. Jag och Gustav fick våra stämplar medan Lasse var tvungen att gå och limma ihop sitt pass och tjata lite för att få en inresestämpel. Han har beställt ett nytt på ambassaden, så vi hoppas han får det snart.
Dagarna i San Juan del Sur spenderade Lars, Gustav och en Simon, en britt vi hittade på gatan första dagen, på olika stränder surfandes medan jag stannade i stan och försökte kurera min förkylning. På kvällarna blev det Sunset Beer och god mat. En kväll slog vi på stort och åt hummer med vitlök. Två och en halv hummerstjärt var. Riktigt fint.
Det var dags att dela upp oss lite igen, så jag, Gustav och Simon åkte tillsammans till Isla de Ometepe. Denna fantasi-ö består av två vulkaner som skjuter upp ur Nicaraguasjön, centralamerikas största sjö, och är en mäktig syn. Samma eftermiddag vi anlände på ön besökte vi nationalparken Charco Verde, resan dit blev en tätpackad upplevelse i en gammal amerikansk skolbuss. När vi klev på kom vi knappt innanför dörren, vi trodde det var fullt, men de fortsatte trycka in folk så vi till slut stod mitt i bussen. Det blev en fin promenad i parken med några vrålapor och en avslutande Sunset Beer.
Vi bestämde oss för att bestiga den högre av öns två vulkaner, Volcán Concepcion, 1610 meter hög. Tyvärr går inga turer upp på toppen sedan några år. Vulkanen anses för aktiv för det och gaserna där uppe kan vara farliga. Efter några timmars vandring genom djungeln, där vi lyckades se en skorpion och en del apor (Howlers igen), kom vi upp över trädgränsen och möttes av en helt underbar utsikt. Vi fikade lite på 1000 meters höjd innan vi klättrade upp en bit till. Guiden Javier sa att vi var uppe på typ 13-1400 meter ungefär, då hade det blivit ganska brant, allt gräs hade bytts ut mot vulkaniska stenar och svaveldoft började blandas in i den annars friska brisen. Efter några timmar uppe på vulkanen skingrades molntäcket kring toppen så vi kunde se hela vulkanen ovanför oss. De följande dagarna var väldigt molniga, så vi prickade verkligen in rätt dag för vulkanturen. Efter den kraftansträngningen tog vi det bara lugnt och vilade upp oss innan vi återvände till San Juan igår för att fira påskhelgen. San Juan är den populäraste orten att fira påsk i i hela Nicaragua, så nu är stan helt proppfull av nicaraguaner som festar hela nätterna.
Istället för att festa igår åkte vi på en nattlig sköldpaddsexpedition. Vi besökte reservatet La Flor, där olika sorters sköldpaddor kommer och lägger sina ägg i stranden. Tyvärr såg vi ingen äggläggning, men väl en hel massa små söta sködpaddsungar som först kämpade sig upp genom sanden och sen kravlade ut mot havet. En inte helt lätt uppgift med krabbhål att ramla ner i och vågor som bryter. Det var i alla fall en helt fantastisk syn som vi är väldigt glada att ha tajmat in.
Nu ska vi snart iväg och testa vågorna igen. Jag hoppas det går bättre för mig den här gången...