Öar och fastland
León , Nicaragua
Hej!
Nu har vi precis anlänt i kolonialstaden León på Nicaraguas västkust, efter att ha hälsat på i Nicaraguas version av paradiset - Little Corn Island.
Efter vi lämnat ön Ometepe delade vi upp gänget lite, Linus och Gustav åkte tillbaka till San Juan del Sur och jag reste med mexikanskan Begoña till Granada. Där tog vi det väldigt lugnt ett par dagar, frossade i muséer, kolonialarkitektur och glass. (Ja, glasskedjan Eskimo har en Banana Split för 8 kr om vilken jag skulle kunna skriva ett separat inlägg för den som är intresserad =)
Efter några dagar kom Gustav och Linus och betade av stan lite kvickt och tillsammans bestämde vi oss för att åka till Corn Islands, två små avlägsna öar på Nicaraguas karibiska kust som vi hört väldigt blandad kritik om. Vi tar också beslutet att unna oss en tur-och-retur flygbiljett istället för att lägga f dagar på bussar och båtar.
Så, nästa eftermiddag sätter vi oss på planet som heter Cesna, och alltså är av modell mindre, till och med mindre än det miniflygplan vi tog ut i djungeln i Bolivia. Och bara att uppleva flygresan är nästan värd prisskillnaden för biljetten. Lågt, långsamt och skakigt brummar vi ut ovanför Nicaraguanska vulkaner och odlingsfält och vidare ut över blågrönt tropiskt hav. Efter en timme landar vi på Big Corn Island, tar oss direkt till hamnen, ombord på en speed boat och studsar våldsamt fram över böljorna (läs monstervågorna) till Little Corn Island.
Little Corn Island är en liten(!) ö, tar ungefär två timme att gå runt hela. Ön har drygt tusen invånare och inga vägar eller motorfordon (förutom båtar då...) och tempot är sanslöst lugnt och layd back. Vi hittar tre närliggande hostel på öns östsida - där är finast strand - och checkar in i små bungalows alldeles vid vattenbrynet. Tio dagar spenderar vi på denna paradisö! De aktiviteter som finns att tillgå är, förutom "öppnande av kokosnötter" och "liggande i hängmatta", underbar dykning och snorkling. Alla köper snorkelutrustning på ön och de sista dagarna bestämmer jag mig för att ta dykcertifikat - Linus och Gustav hade redan! Och här måsta jag bara flika in att jag såg en hammarhaj på mitt livs andra dyk!!!!!!!!!
Och nu är vi alltså tillbaka på fastlandet och fick se bilar för första gången på nästan två veckor, och äta kött! För på en ö kan man ju i princip bara äta nyfångat fisk, räkor och hummer och sånt och det blir ju lätt lite trist efter ett tag. (Förresten äter man banan till allt här, fast det är en annan sorts banan som smakar och känns nästan exakt som potatis faktiskt...)
Här i León ska vi vara några dagar innan vi åker vidare på El Salvador för att surfa lite mer, och sen åka upp i Honduras tror vi.
Och bilder kommer alldeles snart på allt och alla och när Gustav spyr i regulatorn... hahaha
(...och en parentes bara. Efter att ha rest med två stora långa killar blev jag helt överrumplad av skillnade att resa med en tjej, i avseendet jämställdhet. Fy fan va vidriga unga killar är i iallafall det här landet. Precis hela tiden ropar folk de mest groteska saker efter oss, henne, och beter sig allmänt hotfullt åt, och råkar du få ögonkontakt ser de ut som de vill äta upp dig. Riktigt obehagligt vissa gånger, och jävlar vad förbannad man blir, men vad ska man göra lixom...)
Nu har vi precis anlänt i kolonialstaden León på Nicaraguas västkust, efter att ha hälsat på i Nicaraguas version av paradiset - Little Corn Island.
Efter vi lämnat ön Ometepe delade vi upp gänget lite, Linus och Gustav åkte tillbaka till San Juan del Sur och jag reste med mexikanskan Begoña till Granada. Där tog vi det väldigt lugnt ett par dagar, frossade i muséer, kolonialarkitektur och glass. (Ja, glasskedjan Eskimo har en Banana Split för 8 kr om vilken jag skulle kunna skriva ett separat inlägg för den som är intresserad =)
Efter några dagar kom Gustav och Linus och betade av stan lite kvickt och tillsammans bestämde vi oss för att åka till Corn Islands, två små avlägsna öar på Nicaraguas karibiska kust som vi hört väldigt blandad kritik om. Vi tar också beslutet att unna oss en tur-och-retur flygbiljett istället för att lägga f dagar på bussar och båtar.
Så, nästa eftermiddag sätter vi oss på planet som heter Cesna, och alltså är av modell mindre, till och med mindre än det miniflygplan vi tog ut i djungeln i Bolivia. Och bara att uppleva flygresan är nästan värd prisskillnaden för biljetten. Lågt, långsamt och skakigt brummar vi ut ovanför Nicaraguanska vulkaner och odlingsfält och vidare ut över blågrönt tropiskt hav. Efter en timme landar vi på Big Corn Island, tar oss direkt till hamnen, ombord på en speed boat och studsar våldsamt fram över böljorna (läs monstervågorna) till Little Corn Island.
Little Corn Island är en liten(!) ö, tar ungefär två timme att gå runt hela. Ön har drygt tusen invånare och inga vägar eller motorfordon (förutom båtar då...) och tempot är sanslöst lugnt och layd back. Vi hittar tre närliggande hostel på öns östsida - där är finast strand - och checkar in i små bungalows alldeles vid vattenbrynet. Tio dagar spenderar vi på denna paradisö! De aktiviteter som finns att tillgå är, förutom "öppnande av kokosnötter" och "liggande i hängmatta", underbar dykning och snorkling. Alla köper snorkelutrustning på ön och de sista dagarna bestämmer jag mig för att ta dykcertifikat - Linus och Gustav hade redan! Och här måsta jag bara flika in att jag såg en hammarhaj på mitt livs andra dyk!!!!!!!!!
Och nu är vi alltså tillbaka på fastlandet och fick se bilar för första gången på nästan två veckor, och äta kött! För på en ö kan man ju i princip bara äta nyfångat fisk, räkor och hummer och sånt och det blir ju lätt lite trist efter ett tag. (Förresten äter man banan till allt här, fast det är en annan sorts banan som smakar och känns nästan exakt som potatis faktiskt...)
Här i León ska vi vara några dagar innan vi åker vidare på El Salvador för att surfa lite mer, och sen åka upp i Honduras tror vi.
Och bilder kommer alldeles snart på allt och alla och när Gustav spyr i regulatorn... hahaha
(...och en parentes bara. Efter att ha rest med två stora långa killar blev jag helt överrumplad av skillnade att resa med en tjej, i avseendet jämställdhet. Fy fan va vidriga unga killar är i iallafall det här landet. Precis hela tiden ropar folk de mest groteska saker efter oss, henne, och beter sig allmänt hotfullt åt, och råkar du få ögonkontakt ser de ut som de vill äta upp dig. Riktigt obehagligt vissa gånger, och jävlar vad förbannad man blir, men vad ska man göra lixom...)
Ha det fint gubbar